tisdag, februari 28, 2006

§

Mental otrohet


Oj, det har hänt massor i mitt hemlig liv, min hemliga dagbok.
M började träffa Miss Ro igen den 18 februari, igen. Förstås ljög han för mig, på fredageftermiddagen den 18:e, möttes vi vid Skanstull. M var uppspelt, lite frånvarande, men inte så att jag trodde han tagit.

Såhär i efterhand förstår jag att han bara väntade på att få flöddra loss med Miss Ro, att han liksom redan var där. Jag vet att jag reagerade på M:s sätt, jag blev vaksam, frågade tom om han tagit, Nej då, M kunde faktiskt åka ända till Maria med mig denna eftermiddag för att bevisa det!. Såhär i efterhand, förstår jag M:s intentioner, om han pissade rent där, skulle han ha många ’upp’ på mig och under lång tid. Jag har faktiskt aldrig sett M så inspirerad av att göra en sak, som att han skulle få testa sig.

Den kvällen kom inget sms. I våran värld är sånt beteende så konstigt, såklart är jag spänd och överansträngd över att jag ständigt lever i denna ovisshet. Så … ett missat sms, blir stort i min värld. Jag skickade i alla fall ett till honom, vis av erfarenhet av hur skyldig jag kan känna mig om M börjar sitt skuldrace. Fick ingenting tillbaka, och dagen efter i telefonen, fick jag svaret. M var igång, igen.

Att försöka att beskriva känslan jag får av att M kliver på igen, är svår att beskriva. Det blir en suck av lättnad, som om något täcke av lugn, lägger sig över mig. Samtidigt som jag blir arg och resignerad, och tappar lusten. Vill gärna ta beslut då, vill gärna säga till M det också, att jag inte vill ha honom. Och jag vet vad jag har att vänta. Dagar av insikter, dagar av chock, dagar av känslomässig utpressning, dagar där M inte vet vilka han ringer, vad han säger, eller vad han gör.

Denna gång blev det för mycket för mig. Jag var skyldig M pengar och direkt på måndagen, -fastan M bett mig vänta -, åkte jag med hans pengar till honom. Jag hann lägga ner pengarna i hans brevlåda, och när jag kom ut ringde jag M, för jag hörde musik innifrån lägenheten.. Han vill jag skulle vänta, men jag fick hjärtklappning bara av tanken på att möta M. Det är skräck att möta M så, jag har ingen kontroll alls. M har ingen urskillning vad han häver ur sig, han manipulerar och är riktigt elak. Och varje gång jag ser honom så, blir jag så sårad och mitt hjärta brister när jag åker därifrån.

Denna gång säger jag rent ut till M, att – Nu är det nog! . All den rädslan jag förut haft, att M skulle gå ifrån mig, hitta en ny tjej, om jag sa de här orden till honom, är borta!. Bara min självbevarelsedrift finns kvar. Det är det enda som styr mig, bara viljan att överleva, att inte ständigt tvingas leva i den här totala förnekelsen, förvirringen, ovissheten – den är värst. Jag måste vara bara jag. Det är det enda som driver mig. M förstår att nu gäller det att vara strateg.
Bara min röst säger honom, att nu är det nog kört med henne och mig. Han försöker och försöker, den ena förklaringen fulare än den andra.

Denna gång har jag också lärt mig en smärtsam läxa. Jag har inte haft någon kontakt med M:s anhöriga, hans mamma, hans vän som han bor hos. Jag har inte velat gå ’bakom ryggen’, på M. Jag har velat att hans mamma ska se mig och M tillsammans, och inte får höra i telefonen vilka problem vi har.

Denna gång går jag emot allt sånt. Jag ringer upp M:s mamma, 1 vecka efter M har klivit på. Jag pratar med henne, i början känns hon avståndstagande, på sin vakt. Vad ska den här tjejen säga nu då?! . Jag förstår M:s mamma, hon har inte haft det lätt med M, och inte i sitt liv heller, och så är ju M hennes kött och blod. Men vi pratar igen, och först vill hon tro att det inte är så farligt, kan M inte få en chans till?! , men ju mer vi pratar, börjar hon öppna sig. Berättar hur M var kring jul, och hur dåligt hon själv mår i allt det här. Och jag förstår, jag kan inte förstå hela hennes historia, men jag vet ju vilken underbar människa M är när han är ren, men också vilken förändring och vilken egoist han är när han är påtänd.

Nästa person som kommer till min hjälp denna gång är M:s kompis. Han förstår exakt, han beskriver kusligt hur M är när han är flöddrig, hur han sitter och sover, hur han nickar till, knäar, och kan helt plötsligt sova stående. Han berättar att han märkt det hela hösten, och har inte haft så bra kontakt med M, -skulle mest hjälpa M, för att han var bostadslös -, och att de inte alls har sån kontakt som M sagt att de här. Kompisen berättar att M har en förkärlek att sitta på Internet, när det är dåligt mellan oss, han chattar och kontrollerar mig enligt honom. En tjej har kompisen tom pratat med i telefonen, jag frågar om det är nedanstående I, eller förra I?! Nej detta är S, ifrån MP. Oj vad det smärtade.
Enligt M är kompisen hans bästa kompis. M lever gärna i det förgångna. Något som blir påtagligt, när jag pratar med hans kompis. M pratar om sin bästa kompis, när de var tonåringar, enligt kompisen har det inte alls umgåtts så mycket på senare tid, bara träffats sporadiskt. Men enligt M är han bästa kompisen som han alltid litar på, men M lever kvar när de var i sina tonårsgäng. Kompisen råder mig att hålla mig kort emot M, han råder mig att inte falla till föga. Jag får under lördagen hjälp, när M skriver på sin msn Hjälp följt av en bild med en snara. Bara att jag fått prata med M:s kompis, och kan skriva sms till honom, gör att jag inte faller tillbaka till M. Senare ändrar M sin text till, Nähä.

Nästa telefonsamtal kommer lördagen den 25/2 ifrån sjuksköterskan, från –enligt M, vetlanda-, men även där kommer smaskiga detaljer fram ur M:s privatliv. Enligt M var det denna kvinna I (inte förra I, som M pratade med på MP kring jul), den kvinna som -90 följde med honom till staden där han blev placerade när han fick sitt metadon. Denna kvinna, har enligt M, funnits i hans liv och hjälpt honom, som han uttrycker sig, hela tiden sen -90, enligt M är hon intresserad av honom, men inte tvärtom. Kommer ihåg hur jag reagerade på hur oseriöst det lät, hans sjuksköterska som ska följa honom med sos, till stället där han är placerad för drogmissbruk, kan tänka sig att ta hand om hans saker (möbler, kartonger, sängar), under tiden han inte har någonstans att bo.
Enligt telefonsamtal med I, är hon också en kvinna ifrån MP där hon träffade M samma månad jag träffade M där, hon hara haft hans saker i sin källare, sedan juni-05, han har träffat henne, bland annat på stället där M bodde när jag träffade honom. Enligt honom träffade han inte andra kvinnor, men nu får jag även den smärtsamma insikten att M ljuger. Han har även varit hos I, i hennes bostad med barnen. Bara tanken av vad barnen måste kännt när de 4 månader senare fick träffa mig, är helt enkelt för jobbigt att tänka på. I har även ett kärleksbrev ifrån mig som hon hittade i en av M:s kartonger, hon frågade M, som sa att det var inget allvarligt.

Mitt kärleksbrev, mitt hjärtas röst, ligger i en kartong i en annan kvinnas lägenhet, som M träffat på MP samtidigt som mig!?

Jag finner inte ord för hur ont det gjorde, hur jag kände mitt inre snörpas ihop, och samtidigt försöka förhålla mig lugn för att få så mycket information som jag behövde, för att inte M ska manipulera mig återigen?! Usch, det var en av de svåraste stunderna, men även de skönaste, under dessa veckor. Jag fick svar på varför M är så intresserad vad jag gör på nätet? Varför han stängde av sin msn hela sommaren vi har hemma hos honom? Varför massa konstiga kvinnor tog kontakt, och enligt M inte slutade fast han sa till?

Och ALLA lögner, alla gånger jag kännt M:s dubbelspel, hans dubbla budskap. Vad han gör på nätet när jag inte vill ha med honom att göra. Vad han sysslar med, och vad han inte är medveten om att han sänder för signaler.

Jag har ju hela tiden , kännt. Jag har hela tiden vetat, jag har hela tiden kroppsligt varit närvarande och i sanning. Men M har puttat, och har han inte klarat det genom det, har han krypit in under skinnet på mig, och till slut fått sin vilja fram. Jag kom ihåg gången innan denna, januari-06, när jag tom skrev att han var en liten nästlare, jag kände att han tänkte inte ge sig, förrän han fått det han ville ha, = tillbaka mig.

Min gräns är = inskriven på avgiftning, sen kan vi prata. Det har jag hållt hela dagen idag.