Alla (brustna) hjärtans dag

Googlade på vana, och se vad jag fick upp! Tydligen betyder badrum/badkar vana på något annat språk. Bilden var så läcker så den får vara med idag, vill inte prata om alla hjärtans dag. Känns så avlägset för mig, = kärleken.

Jag vänjer mig sakta utan M i mitt liv, det som från början väckte övergivenhetsångest och krälande i det svarta, är idag faktiskt en ny vana. Någon sa att när du stänger en dörr, öppnas automatiskt en annan. Fan va svårt det varit att stänga dörren om M.

Nån påpekade på bloggen för ett tag sen att jag kanske behöver bearbeta allt det här med min pappa?! Jag tror det ligger något 'i' det. Jag tror det är därför jag har sån liten tillit till män överhuvudtaget. Det känns som de inte är mänskliga, som att jag ser alla av manligt kön som objekt. För att skydda mig på något sätt. Min allvarliga tanke är faktiskt att alla män är på något sätt som min pappa. Jag får verkligen anstränga mig för att förstå att det inte är så.

M och jag har inte hörts. Första veckan var helvete, andra veckan såg jag förändringar hos mig själv (jag tittade inte på mobilen var 5 sekund, jag överfölls inte av ångest när jag såg den tomma mobildisplayen). Utan jag började sakta vänja mig att jag fick hitta på nya saker, vid de tidpunkter jag fick 'M-längtan'.

Jag bad om uppskov med mitt avslut. Jag undrar om M spelar ovetande, eller om det kanske är så (hemska tanke) att han faktiskt inte förstår, att jag kommer ha svårt att fortsätta med oss!? Det skrämmer ihjäl mig isåfall.

Men här och nu. Är vad som gäller, här och nu. Sista koppen kaffe innan jobbet, ta på kläder och gå iväg. Ska fråga hur lång uppsägningstid jag har!? Enligt facket har jag ingen uppsägningstid, utan ett tidsbestämt (straff) jobb. Men jag ska köra lite M stil på det hela, och verkar ovetande om det, så får vi se hur det går.

Nu jobbet!