Påskbetraktelser

Känns bra idag, vaknade med en känsla av lätthet, upprymdhet fastän jag sovit dåligt. Har blivit lite rund av all ångest och försök att döva med mat. Ska göra tvärtom idag, äta ingenting, av eller på, min melodi.

Var på möte igår och mötte Påskharen, i form av 2 beroende som gav mina ungar varsitt påskägg, överblivet ifrån utdelning på en anstalt. Jag blev så rörd att jag började gråta. Jag hade 'delat' på mötet om min urkassa ekonomi, eller rättare sagt, min urkassa förmåga att ha någon ekonomi alls. Jag bara helt plötsligt upptäckte att jag inte hade några pengar kvar! Inga alls, alltså. Är det något jag blir skrämd av är det att ha dåligt med pengar, ingenting är så skrämmande på något tortyrliknande sätt. Eftersom jag då blir i beroeendeställing, något som är än mer skrämmande än pengarna i sig. Jag har ingen släkt, pappa/mamma att låna av, min bror är narkoman och de har i princip aldrig pengar, förutom till droger. M är än värre än mig med sina småslantar.

Skammen att behöva låna, väcker en sorts konstig känsla av skuld i mig. Jag är dålig, eftersom jag inte fått pengarna att räcka, alt slarvat bort dem. Ingenting är sant egentligen. Sanningen är att jag faktiskt inte köpt någonting till mig själv förutom stereon. Sanningen är att nästan alla mina pengar går till barnen, vilka inte heller har några pappor som skickar något.

Jag tycker barnbidraget och socialbidrag borde vara relationsprövat, de som har mormödrar, pappor, släkt borde få mindre än de med ett obefintligt nätverk. Hur många gånger har jag inte räknats in i samma norm som de vars barn har både mormor, farmor och andra släktingar som tex köper julklappar? Orättvist tycker jag, att bara för att våran familj är mer trasig, och dör tidigt ska mina ungar inte få lika mycket som andra.

Det är en skuld jag alltid kommer få leva med, fastän barnen hellre käkar nudlar med mig än fläskfilé med sina pappor gör det ändå sådär sorgligt ont.
Såg filmen om Jesus igår, och därmed avslutar jag min egen egosnyftstory, med att jag är j-ligt tacksam över vad min högre makt givit mig, frihet, mer än några pengar i världen kan göra.