Jobb(igt)
Jag har lärt mig allting på jobbet. Inga utmaningar finns kvar, bara en ovinnerlig trötthet över allting.
Jag försöker, .... verkligen att inte 'gå' in i dåligt mående på jobbet, men all min kraft och nyfikenhet är borta.
När jag fick jobbet fick jag en förhoppning om högre lön efter 3 månader. Jag hade fått ett annat jobb och började förhandla. Det här jobbet ville jag verkligen ha, dels var det längre tid, dels var det stadig månadslön. Jag ringde och sa att jag fått ett annat jobb, och gav min syn på löneläget. Konsulten sa direkt blankt nej, den nivån var absolut för hög.
Efter 2 dagar fick jag samtal ifrån VD:n som sa att de var redo för förhandling. Jag skulle börja på en lägre lön, sen efter 3 månader skulle det bli omprövat. Min dumma idiot! Jag trodde ju givetvis att lönen skulle ligga i nivå med där jag började, eller intill.
Nej, lönenivåerna ligger lågt på stället, och mycket energi läggs på att söka anställningsstöd, andra bidrag för att få ner kostnaderna, för bolaget. Allt för att VD ska plocka ut sina 80tkr, per månad, vilket jag givetvis unnar honom.
När 3 månader närmade sig, gick jag in med önskemål om förhandling om lönen. VD:n var rent dum, ointelligent kan jag tycka, som att vara så snål så det blir dyrare i längden. Han hade diskuterat med min maniska chef, (hon som gillar förläsningar med klipp och klistrametoden), och hon hade sagt, som jag nu fick information om genom VD. Att J är en bra tjej, bra atttityd, och villig att lära sig. Men, ..... ibland kan J vara för snabb för sitt eget bästa, hon gör fel och hon är inte helt insatt i jobbet.
Jag kände .... men (et) börja närma sig. Jag kunde knappt bärga mig. Han försökte och jag såg at tillvaron var inte trevlig för honom heller, trots att han tillämpade allt han lärt sig på den senaste managementkursen.
Jag sa min nivå, och var snäll. Samma som vid ingångssamtalet, och han vred lite på sig, hämtad papper ifrån sin egen HR konsult och kom in med papper på engelska, som var specificerat så att lägstalönen låg nederst och sen höjdes nivåerna. Han var villig till 3% som enligt honom var verkligen bra. Trots att hans papper sa att lägstalönen för mitt jobb, när man är nybörjare låg 500 mer än vad han erbjöd.
Jag blev chockad, men fann mig och sa att jag inte var nöjd. Han bläddrade bland papprerna och
- Tänker du bryta ditt kontrakt då?
Med nästan omåttligt len och sårad röst.
Jag gav han inte den njutningen, utan sa bara att jag inte var nöjd och genom kroppsspråk avbröt den förnedrande förhandlingen. Hur kan man vara så snål för sitt eget bästa?
Hur kan man behandla sina anställda som idioter?
Han ger mig en höjning som ligger 500 lägre än lägstalönen på det papper han ska ha och styrka sitt bud med!!??!!
Alltså, hur dum får man bli?
Efter det och allt som varit med min psykotiska chef, vill jag bara bort fort som möjligt ifrån stället. Alla sitter som försöksdjur i sina bås, och väntar på att få avlastning. Inga fikaraster, kaffemaskinen går varm och kopparna transporteras in till sina egna rum, för att jobba, jobba, jobba för slavlön.
Chefen har en dämpande skugga på allt. Igår fick jag en fråga ifrån en på lagret, han undrade över sjukdagar. Han sa att han undviker att fråga chefen, för han vill helst inte ha en utläggning (och kanske en klipp-klistra lektion) som kan ta upp till halvtimme om man har otur.
Jag anser att bolaget stagnerat på de dåliga 90-talsåren, då alla bolag fick hålla igen. Min posittion på företaget har kantats av problem, har jag fått höra viskande när inte chefen är där. De föregående har gått en - efter - en, för stämning och speciellt chefens utbrott. Jag har klart sagt ifrån till henne, att jag inte gillar vissa av hennes beteenden, speciellt att hon skäller ut folk för sin egen skull, att hon själv har svårt att säga ifrån, att hon avbryter och går upp i 'taket'. Det känns j-ligt bra att jag gjort annorlunda, förut stack jag bara.
Nu väntar jag på att få bli frisläppt, för har man vikariat har man ingen uppsägninstid. Tänk på det, om ni söker jobb. Att få inskrivet uppsägning. I mitt fall får jag gå direk om ordinarie kommer tillbaka, och jag själv måste stanna tiden ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar