Sol(glasögon)

Jag bara gråter .... ehh liksom.

Som om en dammlucka brustit och ut kommer en j-la massa tårar. Vet inte varför, men gråten är lugn och bestämd, som att den vägrar hålla sig.
Jag förbannar pensionärerna som så tålmodigt sitter utanför kyrkan och väntar på eftermiddagsfika, och får mina solglasögon bli alldeles immiga av gråt.

Solglasögon och Solen är min räddning.




Nu har jag plockat in alla blommor ifrån vardagsrummet i badrummet, för att tvätta fönstren, då börjar apatin göra sig påmind.

Inte falla ....