Natt

Gonatt kära dagbok. Idag har varit en jobbig dag, även om jag inte skrivit det här. På nåt sätt vill jag inte M ska få reda på hur hemskt och jobbigt det här är för mig, jag är tillräckligt sårad ändå, på något vis.

Jag tror M också börjar ställa sig in på slut nu, hela hans andeväsen känns så. Han är inte lika desperat längre, och det är och vågar han bara vara om han känner sig ha något annat istället. Det är också ganska osannolikt att M inte skulle ha någon annan, när han tom hade det när det var vi.

Så på nåt sätt börjar gråten komma, och hoppet börjar lämna mig. Jag är fortfarande besatt i vad M tänker göra, nästa steg osv. Men jag har lättare att lämna över det eftersom jag vet att jag inte kan göra någonting alls längre. Jag kan inte ens säga att jag inte vill att M har andra vid sidan om. För det finns inget, vid sidan om, längre.

Smärtsamt och jag har kännt sug att höra av mig till M för att få det bekräftat. Och för att skälla på M. Och smärtan att han inte hör av sig finns också med, att han nu inte är lika angelägen längre känns skrämmande. Tänk om han redan skaffat en ny tjej? Tanken skrämmer och sänder kyla längst hela ryggraden, tänk om det var så lätt för M!?

Men jag börjar förbereda mig på att det är troligt att det är så, absolut. Ibland kan jag vila i den tanken, ibland skrämmer den skiten ur mig. För då måste jag konfronteras med känslan att bara vara en-i-raden. Och det tär på min självkänsla, mitt sinne, hela mig faktiskt. Men i små små portioner kommer jag att vänja mig vid den tanken också.

Jag säger mig själv som jag sagt till mina väninnor så ofta;

Mitt värde har INGENTING att göra med hans val.