Psykbesked

A skrev en kommentar.

"om kärleken är tillräkligt star ..".
Det är det som är problemet, jag älskar M, han är min tvillingsjäl, och min pusselbit.

Fredagen tillbringade M och jag på psykakuten på St:Göran, M kom släpande in till stan, helt beredd på att följa med till världens ände om det var så, nu var det psyket.
M går inte att känna igen, släpig röst, fett hår, ögonen villl bara åka ihop. Jag förvånas över M:s dumhet att frivillig åka in och avslöja sin lögn.

M har en förvärvad hjärnskada, som jag märkt blivit värre sen han blev misshandlad i Okt-06 och vaknade upp i Vallentuna. Han hade fått kraftigt våld emot huvuvdet. M har också gjort en röntgen där det visar att hans hjärna har svarta partier.

St:Göran tar pissprov, M får blåsa.

Ingenting ... !

M är helt ren, trots att han uppvisar alla tecken på missbruk. Enligt sjuksköterskan, kan dessa tecken vara symptom på hans hjärnskada.

Antiklimax ...!

Jag chockad, och håller på och långsamt tar 'in' dessa svåra nyheter. M kommer aldrig bli bra, utan jag kommer steg för steg få försöka att hantera detta. För inte går man ifrån någon som är hjärnskadad !?