onsdag, mars 21, 2007

§

Usch, usch

Jag är så glad att jag har A.

Som jag träffat genom bloggen först på MSN Space där jag började blogga, 95 tror jag det var. Hon förstår, lyssnar och är så satans lik mig så när hon säger något lyssnar jag, därför hon är respektfull också. Jag behöver min anonymitet, och den enda jag ville skulle få titta in i mina hemliga rum var A. Därför att jag litar på henne. Hennes små kommentarer gör att jag börjar existera och inte bara överleva. Hon betyder massor för mig.

J:s jobbsituation:

Jag vet inte riktigt vad som händer med mig. Men jag har så svårt just nu, vet att jag haft mycket känslomässsigt omkring mig länge nu, eller vet .... förresten. Jag hör andra säga det, och jag själv kan också förstå det intellektullt, men eftersom jag alltid upplevt ansträngningar och kaos som naturligt är min förmåga att sätta gränser nedsatt.

Men ...., vad jag lagt märke till är att kroppen när den kommer till jobbet bara är negativ, iof är vissa delar i jobbet tungt, men såhär tungt ....?

Jag tror jag helt enkelt är överarbetad eller nåt? Undra om det känns som det känns för mig då? Jag släpar mig ner till jobbet, jag gör det jag ska, med svårighet, eftersom all entusiasm försvunnit. Som att jag nollställts och sen vridits över i negativism.

Igår hände en sak som är så typiskt min chef och som jag tror bidragit till att jag inte längre känner någon arbetsglädje, som jag brukar ha.

Hon påpekade, stod där bredvid och sa att jag tagit fel inköpsorder som underlag till fakturan. Nu är det så att 3 fakturor hade samma inköpsorder. Men, ..... hon hade gjort kopior och gjort ring runt den inköpsorder som skulle ligga under rätt faktura (fast de var alla samma, bara kopior). Men jag hade tagit den som hon gjort kryss över, och satt bakom istället för den som hon ringat in, och strykit över med överstrykningspenna.

Nähä, det var inte rätt, hennes ringar gällde.
Det stod hon och påpekade. Jag sa att det är ju inte världens undergång om jag tog din krysskopia och tog överstrykningspenna, allting syntes ändå. Nähä, det var fel enligt henne, eftersom hon stått och gjort kopior.
Jag tycker det tyder på psykstördhet att kontrollera sönder allt sådär. Och jag blir bara apatisk och suck (liksom) och får mindre motivation.

Det är hennes stil, jag finns för att göra allt jobb på ekonomiavdelningen, all bokföring, all redovisning, fakturor, leverantörer, kontering, avstämning. Hon har så lite att göra så hon kontrollerar underlag, har hon inget att klaga på, finns det alltid någon liten inköpsorder att lägga märke till, som inte satts in ordentligt, efter hennes kryss-ring system. Jag blir sååå trött.

En av säljarna berättade att hon påpekat för honom att han avrundade fel när han redovisade sina kundbesök och bensinkvitton. Sånt gör hon.

Jag är så trött på henne och hela situationen så jag blir spyfärdig.

Nu ska jag gå dit igen, alla säljarna är i Tyskland, jag bävar för hennes påverkan när inte de är där.



1 kommentar:

Isprinsessan sa...

Vännen,
jag kan inte låta bli att skratta! Ser mig själv i din situation, med den chefen...

"Jasåååå, jag förstod inte att det var såååå viktigt. Jag ska genast göra ooooooooom", sagt med värsta ironiska stämman...

Och hon verkar onekligen ha för lite att göra och ingen förmåga att skilja mellan katastrofer och bagateller.

Och har man ork kan man skämta om det men har man ingen kraft så blir man ju bara matt.

Helt ärligt tror jag att jag skulle ansluta mig till "bakom-ryggen"-pratarna (som det visst fanns några av), bara för att få ur mig alla hennes dumheter... Inte snällt men skönt...

Eller så skulle jag börja springa in till henne och fråga om varje liten yttepyttegrej och börja varje fråga med "Just nu är jag väldigt blond, kan du förklara...".

Men jag vet hur det är när man blir behandlad som en idiot av en idiot... tröttsamt. Och du ska inte springa in i väggen p.g.a jobbet. Vila, vila, vila önskar jag att du gör.

Och går du till jobbet sitter jag i din ficka och morrar åt alla dumbommar.

Kramar
a.

Oops! Det vart långt.