Återförening
Efter måndagens möte föll jag. Mitt högmod blev mitt fall, jag trodde jag var oövervinnlig, jag var den som skulle hela, göra bra, få bra, finnas till.
Efter 1 vecka kom det andra fallet, när jag liksom det texten beskriver blev uppäten, av mig själv.
Mitt liv är en reningsprocess just nu, där jag accepterar var jag är/vem jag är, genom att tex klappa mig själv på kinden. Orkeslösheten har tagit vid.
1 kommentar:
Vännen,
skönt att höra av dig.
Och tro mig, jag förstår. Att säga aldrig och sen gå emot det, det är mänskligt. Du har massor av kunskap, du använder den men om kärleken är stark så är den omöjlig att stoppa.
kram
a.
Skicka en kommentar