Drog

Här är mitt hemliga ställe just nu, när min kille och jag faktiskt .... -tror jag- ... håller på att bryta upp ifrån vårat förhållande. Resten finns att läsa hos Medberoende - En väg i Helvetet !.

Det kanske är lite drastiskt att byta ställe. Men jag vill inte spela min kille rakt i händerna, att han kan följa mina steg, mina rörelser varje dag när jag försöker hålla mig ifrån honom. Han är som en drog för mig, jag håller fast fastän jag ingenting får. Jag försöker att kämpa för att han ska förändras, och han också -säger han. Men allting som händer, är att jag mår dåligare och dåligare för varje dag.

Mina väninnor känner inte igen mig, min son blev arg igår när M ringde, han slog i väggen för att jag skulle sluta prata med honom. Och varför inte? Varför ska jag prata med M, om hans storslagna planer på att bli drogfri? Vad finns för mening i det, jag blir ju bara mer bunden till honom ju mer jag hör honom, hans röst, hans förnekelser om sitt användande av Rohypnol.

Jag kämpar för att inte bli tokig, av att tänka alla gånger han ljugit, alla gånger han förnekat min verklighet - det är nog det som gör mest ont. Nu säger M att han är villig, precis som förra månaden. Därför skriver jag härinne ett tag, för att jag måste avgiftas ifrån M. Han är som min drog.