Ledsen

Idag känner jag mig nere, och ledsen. Umgicks med min väninna hela dagen, vi var och käka och besökte hennes moster på Kungsholmen. Sen var vi tom på Engelen , och lyssna på musik och dansa lite. Det enda jag kunde tänka på var M, alla tankar på att överhuvudtaget låta en annan man än M titta på mig kändes motbjudande. Ändå försökte jag, att mingla, vara med. Jag satt nära min väninna, som jag var rädd bara någon kom i närheten av mig.

Min väninna hade varit finkänslig hela dagen, liksom jag på mitt sätt. Hon hade inte frågat något om M, och jag vågade inte berätta, vara till last. Jag har blivit lite avvaktande att prata om M, sedan min andra väninna blev så arg när jag förde min och M:s konflikt på tal. Hon är givetvis rädd om mig, och vill mitt bästa. Hon är som hon säger "medberoende till mig, och hatar att jag ska må dåligt av M". Denna andra väninna är inte så, utan det var mer av medkänsla hon inte förde M på tal. Jag kände mina ögon tåras av hennes finkänslighet, hennes absoluta fördomsfria sätt gentemot mig. Jag kände också att jag kanske inte ville prata om M?! Det är dubbelt, allting är dubbelt i mig.

Det är så tragiskt och sorgligt allting, sån kärlek jag har för M, som nästan känns som bortslängd. Jag vet intellektuellt att det inte är så, men det känns så, hur jag än försöker. Jag pratade med M i morse, han pratade på om sitt besök hos vännerna i NA, och jag försökte att lyssna engagerat, känslomässigt. Men det går inte, en känslomässig mur finns mellan oss, alla gånger M, alla svek M. Har etsat sig kvar i mig. Allting M säger, känns bara som fadd mjölk, som är på väg att bli sur. Som någon beskt i munnen, det känns fel. Och det känns fel att jag känner att det känns fel.

Det pågår ett ständigt krig i mig, en självplågande utdragen strid. Jag vågar inte kliva ett steg fram och lita på M, och jag vågar inte kliva ett steg ifrån M ! Jag är fast i det här in between, det är en nästan olidlig känsla att inte kunna ta något beslut. Jag räknar mig ju som en handlingskraftig kvinna, allt det är bara ett minne blott. Just nu är jag omskadad i mina grundvalar. Jag vet ingenting längre ... !!??

Jag ska försöka att vila i Tara ikväll, i hennes kärlek. Allting kanske är bättre, när jag väntat ut striden, när jag kan se alla skador jag eventuellt måste ta ställning till?!

Tara, beskydda mig, fyll mig med det du vet jag behöver. Och hjälp mig att gå när jag inte orkar själv.