Jag faller ....

Snart för M:s projiceringar. Jag orkar snart inte stå emot, jag pendlar mellan 'det kanske inte är så farligt, många i Alanon lever ju med aktiva män' vs 'jag kan aldrig och menar aldrig lita på M' igen.

På något konstigt sätt tror jag att M:s och min kärlek är väldigt speciell. Aldrig har jag varit så närvarande i någon annan, aldrig har jag -då jag klarat det-, vilat så tryggt hos någon som hos M, aldrig har jag kännt beröring så innerligt som från den M ger mig. Aldrig har någon stått kvar hos mig som M gjort. Aldrig har jag älskat någon så förbehållslöst som M.

Tyvärr var det här innan Ms Ro kom, och mitt medberoende tog över våran relation. Det var som att lögnerna, och manipulationerna frodades under deras intåg. Det har inte varit särskilt bra sista månaderna, jag ständigt orolig, M ständigt orolig för att jag är orolig, och för att jag ska upptäcka hans benzo. Och alla gånger, de som ständigt jagar mig, tills jag är så slutkörd inträngd emot väggen att jag bara kan se skärmen framför mina ögon, med alla gånger ....

Den gången M skulle ha sina barn, den 14 feb-05, när vi precis träffats. När M berättade att de varit ute hos en kompis i Sundbyberg, han och barnen och inte kommit hem förrän sent på natten. Det visste jag, eftersom den dagen hade jag skickat M en kristall på hans födelsedag, som han skulle hänga i fönstret. Den har aldrig hängt i något fönster, den ligger i M:s byrålåda, i min fantasi tillsammans/bredvid hans karta med Ms Ro.


Den gången?! Var var han då? Var han tillsammans med Y som han precis blivit lämnad av på MP? Var han tillsammans med någon annan ifrån MP, som han pratat med när han var ledsen?

Alla gånger M

Alla gånger M

Alla gånger M

Vad var sant och vad var inte sant? Det är felet med våran relation, det är felet med allt just nu för mig. Hur jag än försöker får jag det inte ur skallen.

Även när jag sover jagar demonerna mig, alla-gånger-demonen, som är mardrömslik. Alla mina nojor förpackade i en enda stor mardröm om alla gånger.

När ska du berätta? När kan du uppbåda all den kraft och energi, styrka, mod som krävs för att våga se in i dig själv och bära fram din ärlighet till mig?

I mina tankar finns det snart ingen chans längre M, allting beror på just det, om jag ska kunna vara kvar. Och du förstår inte vad du gjort för fel?!