Googlade

På Glädje och fick upp den här. Stämmer ganska bra faktiskt, för det här var första dagen sen M klev 'på' som jag faktiskt upplevt lite glädje, sett ljuset någonstans i det här mörka.

Och det har inte med M, att göra. Konstigt va?! *ironi*. Jag kom iväg till Arbetsförmedlingen Globen Rehab, där jag gått nu sen i höstas när jag slutade min arbetsträning. Det har ju varit sisådär, först fick jag gå en kurs, AMS ni vet?! och sen fick jag göra intelligenstest, för de ville göra det för att de misstänkt mig ligga på en hög intelligens, vilket jag faktiskt gjorde ! Jag blev himla glad då, men den glädjen har ätits upp många gånger sen dess. Enligt Psykologen var jag en av de bästa dem testat där. Kanske inte säger mycket, men jag blev lite stolt iallafall!

Mötet var inte så avancerat som jag hade förväntat mig. Det var mer en avstämning av läget, som Kerstin (handläggare) sa. Alla förberedelser för att visa mig ifrån min bästa sida, var lite onödiga fastän Kerstin sa att jag såg piggare ut. Har fått reda på att vårdcentralen skriver inga remisser, där var jag i början på december. Hade jag inte behövt recept igår, hade jag i min enfald trott att de kanske höll på att jobba med mitt fall, samtalskontakt, psykologkontakt. Men icke, sånt måste man fixa själv. Kerstin var iallafall underbar, jag sa att hon kunde vara min samtalskontakt om hon hade tänkt på det när hon läste rekryteringsprogrammet istället för psykologisk inriktning. Kerstin blev glad att höra det. Hon tittar på mig på ett alldeles speciellt sätt, hon lyssnar, verkar intresserad rent av. Och hon är den som hjälpt mig mest när jag under hösten har varit under press.

Bara att gå på ett läkarbesök, kan för mig ta all min energi under en hel vecka. Bara för att jag ska be någon om hjälp, vara krånglig. När jag satt emot läkaren på vårdcentralen sist, kände jag spädbarnsgråt komma ur min strupe, sån där gråt som gör att jag inte kan andas, sådär förtvivlat litet. Det besöket jag hade på Gyn, för våldtagna kvinnor likadant. Fastän där hade jag lärt mig av erfarenheten, och skrivit ett brev till läkaren, (kvinnlig) innan mötet. Hon förstod exakt vad jag går igenom, hon har jobbat med våldtagna och utsatta kvinnor där i över 20 år. Jag går på mottagningen för det, och den remissen har faktiskt skickats i från vårdcentralen, men remiss till samtalskontakt går inte, sånt sköts av psyket. Herre min Gud, vilket otur!

Men Kerstin är inte så dum, hon går andra vägar, tråcklar sig förbi hindren som har lagts ut. Genom att utnyttja alla vägar, även dem jag inte kan. Hon har därför bokat in tid hos deras! egen psykolog på fredag åt mig. Jag har varit hos henne förut, men då diskuterade vi min ADHD-remiss som hon ville prata om. De som tar emot arbetskraft ifrån Rehab, vill oftast ha någon form av underlag på vilka problem deras anställda har. Och jag, jag har många. Jag är inskriven för utredning för ADHD. Den blev till efter min arbetsträning, där de noterade att jag ofta, har svårt med koncentration, ofta hoppar från ställe till ställe, -dräller omkring, kallar dem det-, jag har svårt med den röda tråden, jag är j-ligt stressad. De skrev det i sin bedömning och sen i höstas så läste jag en bok av Vanna Beckman Vuxna med ADHD Damp, och det stod i den att om man har ett barn som har någon form av neurologisk störning och dessutom har några problem själv, sök hjälp. Och det har jag, min son har AS. Jag ringde telefonnumret till Karolinska, och fick prata med en psykolog som direkt pratade med överläkaren, som satte mig i kö. Sådär står jag nu.

Så, allt har gått bra idag. Min kille har nästan inte upptagit alls så mycket utrymme i mitt huvud idag, och det är konstigt?! Jag fick ett mail där han skrev han skulle gå på möte ikväll! Vilket jag tror när jag verkligen hör det.

Jag gjorde förresten en liten fuling igår, jag var inne på MP, och började chatta med en kille där på msn, min hemliga som Lxxx. Det var en besk hämnd, det var inget allvarligt. Vi pratade om hans jobb i kanske 20 minuter. Jag fick hemskt dåligt samvete efter det. Speciellt som killen kom ifrån samma stad i Småland min kille bott i 15 år. Hur kunde jag pricks så .... fel !!??